Utvecklingsfaser....

Jag läste i dagens PT om barns trots-/utvecklingsperioder. När det gäller våra barn så verkar det vara så att treårstrotsen har fördelat sig över alla år. Just nu är Kalle inne i en period där han drömmer mycket mardrömmar. Han talar mycket i sömnen och är rädd för mörkret. Att gå själv på toaletten är jobbigt för honom, han vill helst att man följer med. Otto å andra sidan är helt oberörd....men det kommer väl när Kalle har börjat lugna ner sig. De har alltid avlöst varandra våra grabbar.....Så har det alltid varit när de blivit sjuka till exempel. De insjuknar aldrig på samma dag, utan när en har blivit kvitt sitt så insjuknar den andra. Inte så värst praktiskt...många vab-dagar kan det bli. Tur att vi har mormor och farmor....Nu får vi ju hoppas att vaccinationen mot influensan gjorde sitt och att vi slipper sjukdom inför en stundande julafton/jullov. Få se när vi vuxna kommer att ha möjlighet att vaccinera oss.

Discodags och andra helgaktiviteter...

Den här helgen kommer att bli intensiv. Grabbarna har fått sin första discoinbjudan av en kompis från dagge. Lite kul är det med fyraåringar som gör discopremiär. De ser verkligen fram emot det....Vi, jag och sambon ska roa oss på egen hand ikväll. Barnen ska sova över hos mormor och morfar och vi ska starta upp kvällen med en middag på Valdinos för att därefter gå över till Norrmalmia och lyssna på Dust Radio som spelar Queenlåtar. Ser grymme fram emot det.....Det var länge sedan vi fick en kväll för oss själva.

Oj oj en sån vånda....

Beslutet om att vaccinera grabbarna tog jag efter många om och men.....men frågan kvarstår fortfarande. Gjorde jag rätt? Det vete kattsingen.....nu återstår bara att se om det blir några biverkningar. Hoppas inte det.

Kärlek och stålull

I måndags kväll var jag på en föreläsning i Luleå. Jag var till en början lagom entusiastisk....trött, hungrig, stressad och så vidare, men här sitter jag nu och tänker tillbaka på en alldeles fantastisk människa med en väldigt miserabel uppväxt. Lisbeth Pipping hette hon som föreläste för oss och hon berättade om sin barndom med en svårt alkoholiserad pappa, utvecklingsstörd mamma samt två småsyskon. Jag lyssnade intensivt under hela föreläsningen.....och det var så hemskt att ta del av hennes vardag så när hon hade talat färdigt och frågade om det fanns någon som ville fråga om något så blev det knäpp tyst i lokalen.....Jag tror att vi kände oss lite illa till mods och frågorna liksom frös inne...I alla fall så köpte vi med oss några exemplar av hennes självbiografi "Kärlek och stålull" och ett av dessa hamnade hos mig. Jag började läsa den dagen efter föreläsningen. Hon beskriver vid ett tillfälle hur hon som fyraåring gick till affären själv för att handla hudkräm åt sin mamma och då tänker jag på O och K....tänk om jag skulle skicka dom själva någonstans....otänkbart. Läs boken om du har möjlighet.... och ännu hellre.....gå och lyssna på Lisbeth när hon föreläser.

Härlig vinterdag.....

...resulterade i årets första snögubbe. Vi har haft en så härlig dag ute på gården. Jättehärligt i luften och ett lager med mysig kramgo snö som snabbt förvaltades på bästa sätt. Grabbarna rullade och rullade.....och fick som slutkläm hjälp av kusin K att hitta lämpliga armar. Grannbarnen T och T har också varit ute och lekt med oss. KUL! Snowracern gick varm stundtals.....barnen åkte tills det inte fanns någon snö kvar att åka på. Eftermiddagen spenderade vi hos mamma och pappa och där åt vi kyckling med pressad potatis samt farsdagstårta till efterrätt. Ingen dum avslutning på en toppentrevlig dag.

Världens bästa morfar....

....kom förbi oss med en för tidig juklapp. Om man säger som så så kommer det att vara något mer angenämt att skotta snö det här året än förra. Min morfar har ett hjärta av guld inte bara för att han alltid har skämt bort oss med saker utan för att han alltid har funnits där för oss. Vad vi än har gjort och hittat på så har han hjälpt till, så att det skulle vara möjligt för oss genomföra våra idéer. Och detta har han gjort villkorslöst fast han egentligen "bara" är min "låtsasmorfar/stand in morfar/extra morfar" men eftersom han har alltid funnits där för mig så känns det som om han vore min biologiske morfar. Jag önskar innerligt att jag får bli som honom när jag blir pensionär! Behöver jag tillägga att våra barn älskar sin gammelmorfar! Så här såg det ut i somras när gammelmorfar hjälpte oss att ta ner två björkar...Kalle var inte sen med att härma honom.

Jag vågade...

Jag fick för ett tag sedan ett tips av en kollega på en annan skola (av hon som vann Guldäpplet) att man kunde lägga ut / boka utvecklingssamtal via doodle.se. Jag har idag provat den varianten och än så länge flyter det på bra. Man slipper kruxet med papper som kommer bort och som aldrig kommer in i tid. Det känns som ett smidigt sätt faktiskt. Men jag var rejält nervös som alltid när jag ska prova saker för första gången. Hoppas att det blir en succé....då kommer jag alltid att göra så här.