Lärmit

Jag går en utbildning via mitt jobb som heter Lärmit. Det innebär att man via ny teknik tar inlärningen till en annan nivå. I mitt klassrum har jag fått en videokanon, duk och högtalare uppmonterat. Dessutom väntar jag på min sprillans nya laptop.....Hoppas den kommer snart.! Det är så kul att utveckla sig själv....det behövs i vårt jobb! Risken är annars att man kommer att jobba på samma sätt som man gjorde för 20 år sedan.....det vill inte jag!

På läkarbesök....

Under en tvåmånadersperiod har min eländiga migrän kommit oftare än förut. Inte kul alls. Förr förra gången så var jag däckad i fyra dygn och det verkade som att min medicin inte fungerade lika bra som förut. Därför bestämde jag mig för att göra ett besök hos min läkare på Björnen. Hon frågade om allt mellan himmel och jord och tillslut konstaterade hon att det är min stressiga situation på jobbet som ligger till grund för mina migränattacker. Hon sa helt sonika att jag måste ta mig ett snack med min arbetsgivare och titta över min arbetsbelastning. Nu när det snart är dags att skriva omdömen och ha 19 utvecklingssamtal så är det inte det lättaste. Ingen kan ju avlasta mig i det. Jag älskar mitt jobb men just nu är det mycket av allt.......inte lätt att undvika stress då - faktiskt!

Med lindrig måndagsångest....

gick jag till jobbet i morse. Allt eftersom dagen gick så försvann den och allt var som vanligt igen. Jag gillar verkligen mitt jobb som lärare....om ni nu trodde något annat. MEN nog händer det att jag är dödstrött när jag kommer hem och att jag önskar att jag hade haft ett lite mer tystlåtet jobb...Drömmer ibland om att bli bibliotekarie faktiskt. Idag överhörde jag dock en diskussion som två av mina elever hade när de skrev (en text om deras påhittade uppfinning) tillsammans på datorn. Så här lät det på ett ungefär:

Elev 1: Tycker du att vi ska skriva om hur den ser ut?
Elev 2: Ja det var en bra idé.
Elev 1: Stavas "den" med ä?
Elev 2: Nej, "den" stavas med e.
Elev 1: Frööööken, "den" kan väl inte stavas med e för det låter ju ä!
Jag: "Den" stavas med e men det låter ä. Allt stavas inte som det låter.

Två nöjda elever fortsatte skiva på sin text och en mycket nöjd fröken konstaterade att hon just haft ett "moment" med sina elever. Spontan inlärning när den är som allra bäst....

Rösten

Just nu i skrivande stund har jag precis gjort färdig ett jobb om uppfinningar i Photostory. Mina elever ska få ta del av den imorgon som en uppstart för ett kommande tema som handlar just om uppfinningar. MEN GUD VAD TÖNTIG MAN LÅTER.....man blir ju smått generad av att höra sin inspelade röst. Stackars ungar som får höra den var eviga dag......

jobbångest?

Det märks att det närmar sig jobb.....tankarna börjar röra på sig och man börjar mentalt att förbereda sig för vad som komma ska. Lovet har ju präglats av sjukdom och åter sjukdom för vår familj men om man ska leta efter något som varit positivt så är det att jag har hunnit vara tillsammans med mina barn. Verkligen bara vara.........och mysa tillsammans ofta framför en sprakande brasa och i bara mässingen (heter det så?) Vi har gått i sovkläder till sent på dagen och inte har det bekommit oss heller.....Frisyr vad är det? Vi har i stort sett tagit dagen som den kommit. På så sätt kan man säga att vi har slappnat av ordentligt.....och det är nog just precis det jag behöver skulle jag tro. MEN nu är det slut med det och jobbångesten börjar göra sig gällande.....skulle ha varit skönt med en veckas ledighet extra....om man får drömma!

Kärlek och stålull

I måndags kväll var jag på en föreläsning i Luleå. Jag var till en början lagom entusiastisk....trött, hungrig, stressad och så vidare, men här sitter jag nu och tänker tillbaka på en alldeles fantastisk människa med en väldigt miserabel uppväxt. Lisbeth Pipping hette hon som föreläste för oss och hon berättade om sin barndom med en svårt alkoholiserad pappa, utvecklingsstörd mamma samt två småsyskon. Jag lyssnade intensivt under hela föreläsningen.....och det var så hemskt att ta del av hennes vardag så när hon hade talat färdigt och frågade om det fanns någon som ville fråga om något så blev det knäpp tyst i lokalen.....Jag tror att vi kände oss lite illa till mods och frågorna liksom frös inne...I alla fall så köpte vi med oss några exemplar av hennes självbiografi "Kärlek och stålull" och ett av dessa hamnade hos mig. Jag började läsa den dagen efter föreläsningen. Hon beskriver vid ett tillfälle hur hon som fyraåring gick till affären själv för att handla hudkräm åt sin mamma och då tänker jag på O och K....tänk om jag skulle skicka dom själva någonstans....otänkbart. Läs boken om du har möjlighet.... och ännu hellre.....gå och lyssna på Lisbeth när hon föreläser.

Jag vågade...

Jag fick för ett tag sedan ett tips av en kollega på en annan skola (av hon som vann Guldäpplet) att man kunde lägga ut / boka utvecklingssamtal via doodle.se. Jag har idag provat den varianten och än så länge flyter det på bra. Man slipper kruxet med papper som kommer bort och som aldrig kommer in i tid. Det känns som ett smidigt sätt faktiskt. Men jag var rejält nervös som alltid när jag ska prova saker för första gången. Hoppas att det blir en succé....då kommer jag alltid att göra så här.

Jag är klar nu....

...med allt förberedande jobb inför utvecklingssamtalen i min klass. Jag undrar hur det kommer att gå eftersom min sambo ska vara borta under en av dessa veckor och jag kommer att ha 100% ansvar för allt vad hemmajobb och barnansvar heter...Tur att mormor och farmor finns tillgängliga och förhoppningsvis friska och krya! Tyvärr kan det nog bli lite tunnt på bloggfronten framöver...

PK....skit

Jag är så inte sugen på att åka till Luleå ikväll.......för PK......inte ens Birgitta Kimber lockar just nu!

Frusen.....

Idag har det utspelat sig en synnerligen konstig situation på jobbet. Jag hade endast två av nitton barn som var friska. Jag fick 17 sjukanmälningar under morgonen. Dessutom har jag själv frysit som en hund under eftermiddagen......Jag väljer att tro på att det berodde på mitt klädval...tunnare tunika med trekvarts ärm.....hoppas att jag är på benen imorgon. Finns nästan inte en vikarie att få tag i.

Föräldramöte

Igår kväll hade vi föräldramöte på jobbet. Det är alltid så skönt när man har det avklarat. Inte för att jag tror att föräldrarna ska attackera eller något sådant men ändå....Det är en liten anspänning. Föräldrarna i min klass verkar jättebra. Dessutom har de ju toppengulliga barn!

Kärt återseende...

Jag var till Norrmalmskolan (min förra arbetsplats) idag för att hälsa på mina före detta elever och det blev ett kärt återseende. Det blev lite kråktjockt i halsen eftersom många minnen sköljde över mig.....de hade blivit så vuxna på något vis...växt minst en decimeter allihopa. Gullungar!

Jobb jobb jobb

Jag har nyss kommit hem från mitt jobb. En nackdel (enligt mig) med att jobba som lärare är att man har PK (personalkonferens) en dag per månad under kvällstid. Jag vet att jag är en väldigt arbetssam person till vardags men när kvällen kommer är jag halvt döende. Inte kul att sitta och gäspa när man förmodas vara kvicktänkt och kreativ.....GÄÄÄÄÄÄSP!

Sötettorna....

Idag frågade en av mina elever om jag skulle vara med dem även nästa år. Jag svarade att jag trodde det men att jag inte kunde lova något. Då säger sötisettan "Vet du.....om du inte är med oss nästa år så tänker jag minsann inte börja tvåan heller" Hjärtat värmer! Dessutom fick jag beröm av en förälder idag....han (pappan) tyckte att jag skulle ta åt mig och det gjorde jag. Positiva omdömen har en förmåga att sjunka in och stanna länge. I vårt jobb får man alltid höra om det som är mindre bra så positiv kritik känns alltid extra bra. Trevlig helg alla!

ASL....

Jag deltar i ett projekt på jobbet som kallas ASL - att skriva sig till läsning. Det går i korthet ut på att barnen som ska lära sig skriva och läsa gör det via dator och sina egna texter. Förut tragglade vi och skrev alla bokstäver men nu jobbar vi med datorn som verktyg och skriver inte bokstäverna förrän i åk 2. Detta gynnar de barn som inte är finmotoriskt redo för att skriva med penna och där all energi går åt till att forma bokstaven och det i sig missgynnar flödet i skrivandet. I alla fall så har jag kört igång med detta i min etta och vi håller som bäst på med att skapa rutiner och barnen har börjat skriva sina egna sagor och berättelser. Idag kom en av flickorna i klassen fram till mig och frågade helt apropå...."Fröken.....när ska vi börja skriva på riktigt då??? Jaha vad svarar man då......

Datum som satt sina spår...

11:e september kommer nog att vara ett datum förknippat med elände. Den dag då hela världen skådade terrorattacken i USA. Det var ett chockögonblick för de allra flesta. MEN jag har också ett roligt minne från den dagen (eller om det var dagen efter?) när jag pratar med min dåvarande årskurs etta om det allvarliga som har inträffat. Frågorna var många och när vi pratat en stund så räcker en av mina grabbar i klassen upp handen och säger....på tal om viktiga saker....."Du fröken, min mamma har spelat fotboll mot dig då hon var liten och då var hon Sverige och du USA"......man kan ju inte annat än småle....Det lättade upp en rätt så allvarsam stund och gav ett ljust minne från 11:e september.

Mitt jobb....

.....är på många sätt världens bästa jobb. Jag älskar att få vara med när barn lär sig saker. Att se det där ljuset tändas i deras ögon när de förstår att de har lärt sig något för livet. Det är det bästa man kan vara med om. Tyvärr finns det ju även nackdelar i mitt yrke och de har börjat bli fler med åren. Tyvärr är det ganska kännbart i skolan att samhällsklimatet har hårdnat och förändrats. Men som tur är överväger ändå fördelarna och därför är jag kvar i yrket. Frågan är bara om jag blir kvar tills jag är 60+? Tveksamt! Jag hyser en enorm respekt för de lärare som är 60+ och som fortfarande brinner för sitt arbete. Det är imponerande!

After golf med nya kollegorna....

Idag ska jag till golfbanan för att spela golf med mina nya kollegor. För en liten stund sedan rensade jag upp bagen och tömde den på skräp. I ett av facken hittade jag ett scorekort från 2003. Så länge är det sedan jag spelade en runda sist så visst är det lite pirrigt....men så himla kul att vara tillbaka på banan igen. Åhh vad jag ska njuta. Dessutom lyser solen och det är fredag. Tänk vad man kan bli glad och tacksam för så lite.

Härliga ettor...

Jag hade glömt hur härligt mysiga små ettor kan vara....(det är ju lite eljest än att vara med 4:or och 5:or). Ettorna är spontana i sin natur och det är charmigt som tusan.
En elev sa så här idag:

Eleven: Vet du fröken.....det är så jätteroligt att gå i ettan. Det är mycket roligare än 6:års.
Jag: Men vad är det då som skiljer........berätta för mig.
Eleven: Jag får ha min alldeles egna fröken....

Det är mysigt det! Och väldigt väsentligt för en liten etta.

Trött som bara den....

Idag har jag jobbat en monsterdag. Från halv åtta till halv sju.....med en halvtimmes lunch. Hela dagen i går gick åt till utbildning så det var bara att ta tjuren vid hornen idag. Som tur är har mycket fallit på plats under dagen. Jag fick bl a veta att jag får en suverän arbetskamrat att samarbeta med. Vi ska ha var sin etta och det känns som att våra pedagogiska tankar överensstämmer på pricken! Jättekul! Men trött var jag i alla fall när jag kom hem, men som tur var så hade sambon köpt ett skrovmål, som så vackert stod och väntade på mig därhemma. Tror minsann att det blir en riktigt tidig kväll i kväll.....för att orka med morgondagen. Blir spännande!