En sväng till Bersika...

I morse åkte vi till Bersika en sväng för att Otto och Kalle skulle få leka med sin kusin Klara. De har "Klara-abstinens" mellan varven....tror jag det när de har så rackarns trevligt ihop. Idag var det något kallare ute än tidigare dagar, men vi trotsade kylan i alla fall en stund, för att sedan gå in för att fika och äta lite "mellis".

Besök hos morfar i Jävrebodarna...

Vi har just kommit hem från en tur till Jävrebodarna där min morfar bor. Kalle och Otto stortrivs där eftersom det alltid händer grejer när de kommer dit. Den här gången startade morfar upp sin "stenåldersskoter", en Lynx 5900 från -89. Pojkarna fick sedan göra en och annan tur på isen.....till saken hör att Kalle är extremt känslig för ljud och har alltid ogillat motorer som väsnas, men vi har löst problemet med ett besök på Claes Ohlson..........och då är Kalle nöjd. Morfar höll nästan inte på att få sluta köra runt med skotern men tillslut blev det dags för den årliga påskmåltiden och då löste det sig naturligt...Åhh vad det är gott med påskmat. Stort tack till kocken - min mamma!

Vi kom fram tillslut....

Vi hittade vägen till ingenmansland igår....Koler....och en bit längre nådde vi efter dryga en timme i bil. Otto började fråga i Lillpite "Mamma är vi framme nu?" Så höll han på resten av färdvägen. Då insåg jag hur bra det var att vi bestämde oss för att flyga ner till Stockholm i sommar....(skulle nog inte fungera med bil). Jag och mitt tålamod skulle nog inte vara så sams.....Gårdagen blev i alla fall en stor succé...roligt att träffas...roligt att vara ute trots den blöta snön som föll under större delen av dagen. Jag kom att tänka på hur lyckligt lottad min kompis är som har så stor släkt. Vi var totalt 100 personer ute på isen igår och alla var släkt med varandra på något sätt....bröder, systrar, kusiner, barn och barnbarn samt respektive makor och makar...ja osv. Det var bara några utomsocknes..däribland vår familj. Vi hade jättetrevligt och vi lärde känna många nya människor. En tanke som slog mig under resan hem var hur många hus det är som står övergivna längs vägen....omålade, ruttna, fallfärdiga...jättesynd tycker jag eftersom det finns en och annan karamell som skulle kunna fungera fint som sommarviste. Dessutom är det ju ett visst kulturvärde i gamla hus...det gör mig ont att se sådant försvinna. Jag älskar gamla hus.....
Här kommer i alla fall lite bilder från gårdagen: