Hur tänkte jag?

Min svärfar har byggt många modellbåtar i sina dar. Jag blev så nyfiken på detta under en period av mitt liv så jag beslutade mig för att bygga en båt själv. Alla ni som (kanske) har provat på vet hur svårt det är. Det är inte bara att limma ihop och tro att allt ska vara färdigt i ett nafs. Seglen ska sys och skrovet ska målas i omgångar osv.....Båten som jag köpte som premiärbåt var en enklare modell typ den här....

När jag hade byggt den färdigt så var jag sugen på en mer avancerad modell. Jag frågade svärfar om han trodde att jag skulle klara det och visst det trodde han. Men vad han inte hade räknat med var att jag tittade mer på det estetiska än på svårighetsgraden. Med mig hem från affären hade jag med mig en hjulångare modell större med miljarder smådelar och en ritning som var gigantisk.....När vi flyttade in i huset för ca sju år sedan så började jag bygga bottenplattan men det stannade där....vi hade liksom nog med renoveringen av huset och -05 kom ju grabbarna och då var det totalkört. För ett tag sedan frågade svärfar vad som blev av byggsatsen och då kunde jag ju inte annat än bekänna att byggandet låg nere på obestämd tid. Han erbjöd sig då att bygga den färdigt åt mig och jag var inte sen på att nappa på erbjudandet. Risken var ju annars att båtbygget aldrig skulle bli färdigt. Känns lite onödigt att lägga 2000 spänn på något som bara ligger....Svärfar har nu tagit sig an uppgiften med hull och hår, men som han kämpar. Det är nog en av de svåraste modeller han har gett sig på och visst har han rätt när han undrar "Hur tänkte du?" Ja det svaret har jag....Inte alls....;)