sjukdom så låångt ögat når...

Jag försöker verkligen att komma ut ur pessimistträsket, men när jag väl är uppe vid ytan så verkar det vara något som slungar mig tillbaka igen. Just nu är jag ganska risig i halsen och övre luftvägarna. För pigg för att vara hemma men för krasslig för att känna mig pigg (ehhh hoppas ni förstod det där?!!). Idag på jobbet fick jag också veta att det går vattkoppor och som grädde på moset eller som lök på laxen snarare så hade Otto en fotvårta under fossingen idag när jag tittade lite närmare.....vad kattsingen ska man göra med den då? Låta den vara eller gå till hård attack??? Någon som vet?