Brinna brann brunnit...

Det har brunnit på pojkarnas dagis idag. Blev livrädd när en förälder i min klass kom för att hämta sin dotter och hon börjar berätta hur dagiset var utrymt och att det brann i en av lägenheterna i längan. Eftersom vi har våra barn på samma dagis så blev jag rätt så nervig.. med den påföljden att jag kastade mig på telefonen för att få tag i någon av fröknarna. Det visade sig att hela personalstyrkan och alla barn från tre avdelningar stod ute på gården. F fick åka och hämta killarna....Nu på eftermiddagen har det varit 1000 frågor om det här med brand och vem som släcker och hur man släcker och om man kan dö (tunga frågor att svara på!). Man märker att barn har behov av att få veta när något sådant här händer. Kalle frågade många gånger "Mamma kan det börja brinna hos oss i vårt hus?" och jag var ju tvungen att svara ja på den frågan men jag visade också var brandvarnarna satt och förklarade att de skulle hjälpa oss att höra om det skulle börja brinna. Och då säger Otto " Men mamma vi har ju ingen uppgång där uppe i vårt rum" (han menar trappuppgång som de har på dagis). Jag fick då förklara att vi kan klättra nerför brandstegen......oj oj oj det känns som att vi har repeterat flyktvägar utifall att olyckan skulle vara framme. Vi får verkligen hoppas att den uteblir...