....kom förbi oss med en för tidig juklapp. Om man säger som så så kommer det att vara något mer angenämt att skotta snö det här året än förra. Min morfar har ett hjärta av guld inte bara för att han alltid har skämt bort oss med saker utan för att han alltid har funnits där för oss. Vad vi än har gjort och hittat på så har han hjälpt till, så att det skulle vara möjligt för oss genomföra våra idéer. Och detta har han gjort villkorslöst fast han egentligen "bara" är min "låtsasmorfar/stand in morfar/extra morfar" men eftersom han har alltid funnits där för mig så känns det som om han vore min biologiske morfar. Jag önskar innerligt att jag får bli som honom när jag blir pensionär! Behöver jag tillägga att våra barn älskar sin gammelmorfar! Så här såg det ut i somras när gammelmorfar hjälpte oss att ta ner två björkar...Kalle var inte sen med att härma honom.
lördag 7 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad härligt med en sådan morfar!!!
SvaraRaderaDu beskriver honom med stor värme!
Ha det bra!
Kram Sari