Kärlek och stålull

I måndags kväll var jag på en föreläsning i Luleå. Jag var till en början lagom entusiastisk....trött, hungrig, stressad och så vidare, men här sitter jag nu och tänker tillbaka på en alldeles fantastisk människa med en väldigt miserabel uppväxt. Lisbeth Pipping hette hon som föreläste för oss och hon berättade om sin barndom med en svårt alkoholiserad pappa, utvecklingsstörd mamma samt två småsyskon. Jag lyssnade intensivt under hela föreläsningen.....och det var så hemskt att ta del av hennes vardag så när hon hade talat färdigt och frågade om det fanns någon som ville fråga om något så blev det knäpp tyst i lokalen.....Jag tror att vi kände oss lite illa till mods och frågorna liksom frös inne...I alla fall så köpte vi med oss några exemplar av hennes självbiografi "Kärlek och stålull" och ett av dessa hamnade hos mig. Jag började läsa den dagen efter föreläsningen. Hon beskriver vid ett tillfälle hur hon som fyraåring gick till affären själv för att handla hudkräm åt sin mamma och då tänker jag på O och K....tänk om jag skulle skicka dom själva någonstans....otänkbart. Läs boken om du har möjlighet.... och ännu hellre.....gå och lyssna på Lisbeth när hon föreläser.